Bengt Lagerkvist dog häromdagen. Han besökte oss några gånger i Wendela Hebbes Hus. En gång hade han ett program om Mollie Faustman, som han lärde känna i sin barndom. Hon var god vän med Bengts far Pär Lagerkvist. I vår utställningskatalog i samband med Mollie Faustmanutställningen 2005 fick vi trycka om hans artikel om Mollie i boken Konstens magi 1998. Efter sista stycket i boken gjorde han ett tillägg. Här följer stycket och tillägget:
Hon ingrep i mitt liv en gång. Jag studerade juridik och hade förstått att detta var ett stickspår som inte passade mig. En håglös söndagseftermiddag slår jag på radion och Mollie talar på sitt humoristiska, egna sätt – inte helt olikt Bang. Så säger hon något i stil med: att man ska följa sin instinkt, våga byta ett spår man finner och förstår är fel- ungefär så helt enkelt. Det är mer än fyrtio år sedan. Det var som en uppenbarelse när hon sa det med sin auktoritativa, mörka altröst. Jag vågade följa hennes råd, lämnade juridiken och gick till teatern – och har aldrig ångrat det.
Tack Mollie!
Tillägg i april 2005:
Så skrev jag för några år sedan om Mollie Faustman och orden gäller fortfarande. Av en tillfällighet sa hon de här orden och jag lyssnade. Jag vet inte om hon spelade en sådan roll för andra, omöjligt är det inte eftersom hon hade en självklar auktoritet. En som alltid sökte upp henne vid sina besök i Sverige var Ingrid Bergman, som nog kan ha behövt några kloka ord ibland, som vi alla. En som uttryckt detta bättre än de flesta är Hjalmar Gullberg, den gången på – 30 och – 40 talen mer läst än någon annan svensk poet, möjligen med undantag för Nils Ferlin. Numera egendomligt bortglömd. I diktsamlingen Att övervinna världen från 1937 finns en dikt på tre strofer – Människors möte – som handlar just om det här:
Om i ödslig skog
Ångest dig betog.
Kunde ett flyktigt möte
Vara befrielse nog.
Giva om vägen besked,
Därpå skiljas i fred.
Sådant var människors möte
Enligt uråldrig sed.
Byta ett ord eller två
Gjorde det lätt att gå.
Alla människors möte
Borde vara så.
