Det blev en lyckad avslutning på vårsäsongen när Wendelas Vänner besökte Moa Martinsons torp Johannesdal, vackert beläget i den idylliska skogen mellan Ösmo och Sorunda på Södertörn. Hit flyttade Moa vid 19 års ålder, och här skrev hon alla sina böcker. Torpet står kvar i det skick, komplett med inredning, som Moa Martinson lämnade det vid sin död 1964.

Vår guide Harriet Thurgren hälsade oss välkomna och bjöd sedan in oss via köksingången. Den här delen av torpet byggdes till i mitten av 1930-talet.

Tillbyggnaden av torpet möjliggjorde att Moa kunde kunde få ett eget arbetsrum för sitt skrivande. Som Virginia Woolf formulerade det några år tidigare: ”En kvinna måste ha pengar och eget rum, om hon skall kunna skriva romaner.”

Harriet Thurgren berättade engagerat och inspirerande om livet på torpet och olika episoder ur Moas liv. Vad som gjorde det extra levande är att Harriet är Moas barnbarn, och har egna minnen från besöken hos farmor på torpet under sin uppväxt. 

Under de första sex åren på torpet fick Moa Martinson fem söner med sin första man. Sen följde en svår tid, två av sönerna gick genom isen och drunknade, och ett par år senare tog mannen livet av sig. Nu var Moa ensam på torpet med tre söner.

Kort därpå lärde hon känna den unge poeten Harry Martinson via en skrivarkurs på Fogelstad kvinnliga medborgarskola. Han flyttade in på torpet och de gifte sig 1929. Under elva års tid hade de ett intensivt förhållande som fick både Moas och Harrys författarskap att blomstra. Men det var också en komplicerad relation som till stor del präglades av Harrys rotlöshet och psykiska ohälsa.

Harry hade en egen skrivarlya på kort avstånd från torpet, men han tog sig inte alltid dit. Han följde sina infall och kunde till exempel få för sig att ägna en hel dag åt att studera en skalbagges rörelsemönster för att se vart den var på väg. Men Moa uppmuntrade Harry och insisterade på att han skulle skriva om sin barndom, precis som hon själv redan hade gjort i debutromanen ”Pigmamma”.

Moas torp kom att bli en levande mötesplats för kulturpersonligheter under 1930-talet. Många av den tidens ledande författare kom på besök, men också revykungen Karl Gerhard, som hade en nära relation till Moa. I det stora rummet har han fått en egen plats på väggen.

Moa Martinson var tidig med att skaffa TV-apparat. Det här exemplaret köptes in 1957 och har stått kvar i samma hörn i köket sedan dess. TV-antennen på taket var ett avancerat bygge på grund av den dåliga täckningen i skogen mellan Ösmo och Sorunda.

Stort tack till Harriet Thurberg och Sällskapet Moas vänner, som arrangerade visningen av torpet.

Här kan du läsa mer om Moas vänner

Text och foto: Nils Mårtensson