Den självsvåldige ormen, som inte ville äta bröd till maten
Det var en gång en liten flicka, ”som mången är väl det”,- vilken satt på golvet och åt mjölk och bröd i en träskål. Då kom en lång orm ringlande över tröskeln in i stugan. Ormar tycka, såsom I kanske veten, mycket om mjölk; han slingrade sig alltså rakt fram till flickan, räckte huvudet först upp över skålkanten, sedan ned och började dricka i mjölkskålen. Flickan satt tyst en stund och såg på; men slutligen tyckte hon illa vara och slog med träskeden ormen på huvudet och sade förtrytsamt, såsom hon hört sin mor säga: ”Du ska´äta brö’ med, din självsvålding!” Därvid skämdes ormen så, att han drog sig tillbaka, vände om och krälade ut igen samma väg som han kommit in och fast han sedan ofta syntes i ärtsängarna i täppan, där
Han åt sniglar och insekter, tordes han aldrig mer äta i bunkalag med den lilla förståndiga flickan eller sörpla i hennes mjölkskål. Detta var en mycket kort historia: men nu kommer en lång: