Wendelas Vänners nya styrelseledamot Helena Cronholm lämnar sin befattning som kyrkomusiker mm i Enhörna. Den 10 juni ger hon en avskedskonsert på Årby Loge. Fritt inträde.
Wendelas Vänners nya styrelseledamot Helena Cronholm lämnar sin befattning som kyrkomusiker mm i Enhörna. Den 10 juni ger hon en avskedskonsert på Årby Loge. Fritt inträde.
Från sidan 27 och framåt kan du läsa om Södertälje i SJ:s tidning Kupé.
http://www.e-magin.se/v5/viewer/files/viewer_t.aspx?gKey=3373bm5p
http://www.e-magin.se/v5/viewer/files/viewer_t.aspx?gKey=3373bm5p
Negra Efendic berättar om sin bok inför en fascinerad publik i Wendela Hebbes Hus.
Samtalsledare var Ami Lönnroth från styrelsen för Wendelas Vänner. I dedikationen till det ex som Ami köpte står det svart på vitt att det var Wendelapriset som satte igång reportern från SvD att skriva bok om sina erfarenheter.
Efter bilderna kommer en text av Ami Lönnroth
Bilderna utom de två sista har tagits av Birger Svanteson.
Här nedan följer Amis kompletterande text.
Fler bilder kan du hitta på vår Facebooksida ”Wendelas Vänner med Wendela Hebbes Hus” och också en liten videosnutt.
Ett mycket spännande program med dessa båda kännare av området.
Kom gärna med egna kommentarer.
Foto Birger Svanteson
Bitte Hammargren visade upp två illustrativa kartor över Mellanöstern, en etnisk och en geografisk. Här är båda.
En föreställning med musik och monologer
Året är 1830 och Mozarts änka Constance, numera statsrådinnan von Nissen och änka för andra gången, sitter och blickar tillbaka på sitt liv. Ett liv som alltid kretsat kring Wolfgang Amadé Mozart och hans musik.
Constance berättar om sitt långa liv, med inblickar som då och då övergår i musik. Hon minns när hon med Mozart vid klaveret sjöng hans operaarior, liksom de musiker och inte minst de många sång-erskor som ständigt omgav honom… Men framförallt är det hans musik hon bär med sig i sitt hjärta.
Läs mer Constance-föreställning.pdf
Parnass nr 1 2016: Tryckfrihet – grunden för fria författare I år är det 250-årsjubileum av Sveriges och världens första tryckfrihetsförordning (TF) som kom 1766. Parnass ägnar därför årets första nummer åt tryckfrihet! Men trots tryckfrihetsförordningen har inte tryckfriheten varit helt säkrad. I en inledande artikel beskriver Jonas Nordin, som är projektledare för KB:s aktiviteter under jubileumsåret och redaktör för webbplatsen frittord250.se, utvecklingen. Religion, politik och erotik är det som under århundradenas lopp fått svenska makthavare att väcka tryckfrihetsåtal. Flera ryktbara tryckfrihetsrättegångar vittnar om det: Thorilds skrift om det allmänna förståndets frihet 1792, religionsmålet mot Geijer 1821, Hierta och indragningarna av Aftonbladet på 1830-talet, Giftasprocessen mot Strindberg 1884 och åtalet mot Fröding 1896.
På 1930-talet gällde striden Agnes von Krusenstjernas Fröknarna von Pahlen och Else Kleens försvar av Bruno Poukkas Gröna ön. På 1940-talet var det Bengt Anderbergs Kain. Ord från scenen var lättare att censurera, eftersom teatern inte skyddades av tryckfrihetsförordningen. Sålunda censurerades Bertil Malmbergs Excellensen och Vilhelm Mobergs dramatisering av Rid i natt. Scenen med den trojanska hästen i Karl Gerhards revy Gullregn förbjöds och Axel Kiellands ockupationsdrama Om ett folk vill leva fick inte uppföras. Det går att urskilja tre kritiska perioder i den svenska tryckfrihetslagstiftningen: 1) 1766 – 1774 rådde grundlagsskyddad tryckfrihet. Därefter var den inskränkt av Gustav III och även efter hans död fram till 1809. År 1812 infördes Sveriges femte TF, men parallellt med denna fanns, fram till 1844, indragningsmakten. Med dess hjälp kunde man efter ett administrativt – inte juridiskt – beslut förhindra spridningen av misshagliga trycksaker. 2) Transportförbudet användes under åren 1940-1943 och riktade sig då framförallt mot den kommunistiska pressen. 3) Dagens sociala medier har sina problem, men det är inte egentligen en fråga för tryckfrihetslagstiftningen eftersom de vanligen saknar de förutsättningar som krävs för grundlagsskydd (utgivningsbevis och ansvarig utgivare). Idag är tryckfriheten starkt hotad eller helt avskaffad i många länder. Hundratals författare, journalister och fotografer sitter fängslade runtom i världen. Med 250-årsjubileet gör Sverige en viktig markering hur avgörande tryckfrihet är för en demokrati.
Se vidare www.parnass.nu!
Wendelas Vänners medlemstidning har nu varit ute bland medlemmarna i ett par dar, men vi missade att få ut den innan Ebba Witt-Brattströms program i söndags gick av stapeln. Den omedelbara mailkritiken kom lite av sig när man nu läst tidningen. Nu kan det låta så här från en av våra gamla medlemmar: ”Jag tycker layouten är så proffsig.Noterade några program som jag skall försöka gå på.”
Hela numret kan du läsa här. WendelAvisan nr 55 2015
Ami Lönnroth, som introducerade och ledde samtalet med Bitte Hammargren, berättar här om föredraget. Hon slutar med ett citat ur Per Jönssons recension i SvD av boken. Foto Göran Rooth.
När sommaren idag, 21 september, övergick i höst fick Wendelas Vänner besök av författaren och journalisten Bitte Hammargren, en av Sveriges främsta Mellanösternkännare, som berättade fängslande och skrämmande om människoöden i skuggan av politiskt och religiöst förtryck, skildrade i hennes nyutkomna bok ”Gulfen – en framtida krutdurk” (Leopard förlag).
– Tro inte, sade hon, att alla muslimer ställer sig lojala med den oerhört konservativa och förtryckande livsåskådning som en liten religiös grupp i Saudiarabien har lyckats sprida till andra länder med hjälp av sina enorma oljeinkomster.
Ett okunnigt sätt att dra alla muslimer över en kam, som väl tyvärr inte är ovanligt även bland utbildade västerlänningar, fick i hennes föredrag ett välunderbyggt bemötande. Plötsligt stod det klart hur religiös fanatism och global energipolitik hänger ihop, hur de mest rabiata förtryckare som Isis och andra extrema grupper kan få hjälp och resurser att beväpna sig av världens mest konservativa regim, den saudiarabiska. Hon talade också om ljusglimtarna hon upptäckt som reporter inifrån detta slutna samhälle, om modiga kvinnoaktivister, bl a 47 kvinnor som gjorde gemensam sak och genomförde en demonstration där de tillsammans körde bil, något som är förbjudet för kvinnor – det enda land i världen som förbjuder det. Naturligtvis blev kvinnorna av med sina jobb och utsattes för svåra repressalier. Men de kämpar vidare ändå. Hon berättade om människorättsaktivister som kämpar för yttrandefrihet och får fängelsestraff på femton år och därtill tusen piskrapp att delas ut i portioner – annars skulle de dö. Och ändå fortsätter deras vänner och familjer att föra kampen vidare.
Nyligen hyllades Bitte Hammargrens bok vid ett seminarium på Utrikespolitiska institutet i Stockholm. En av dem som deltog i samtalet var Per Jönsson som också har recenserat boken i SvD den 28 augusti i år. Härnedan är ett utdrag ut hans recension där han tar upp de inbyggda svagheter Bitte Hammargren pekar på i det samhällsbygge hon skildrar. Den dag oljepengarna sinar – vad händer då med invånarna vars kritik hittills tystats med privilegier som fri sjukvård, fri skola och skattefrihet. Det är då krutdurken kan explodera.
” Varje besökare i Saudiarabien slås omedelbart av att praktiskt taget allt vardagsarbete utförs av utlänningar, utländska gästarbetare – från Asiens fattigaste länder när det gäller grovarbeten, från Europa och USA i mer specialiserade funktioner, som sjukvård och industri. Inte ens en av tio privatanställda är saudiska medborgare. En tredjedel av Saudiarabiens 30 miljoner invånare är utlänningar utan medborgarskap, i Kuwait två tredjedelar, I Qatar nio av tio. Detta har medfört framväxten av en hårt proletariserad, ibland slavliknande, underklass utan några som helst av de sociala rättigheter som saudiska medborgare åtnjuter, visar Hammargren genom många gripande exempel och intervjuer.
Detta stora utländska proletariat är förstås ett problem i sig. Men det allvarligaste dilemmat för Saudiarabien och andra Gulfstater är att undersåtarnas ’arbetsskygghet’ praktiskt taget utesluter att dessa länder ska kunna få igång en dynamisk inhemsk ekonomi som kan ersätta oljeintäkterna när dessa inte längre räcker till. GCC-ländernas befolkningar har vant sig vid att få subventioner och bidrag för ditten och datten hela livet, att inte betala skatt och att slippa arbeta i smutsiga eller fysiskt krävande yrken. Hammargren citerar utförligt en företagare och mångsysslare som själv fruktar att sådana ingrodda attityder kan få katastrofala följder:
’Hur ska vi kunna planera samhällen om utlänningar gör hela jobbet: städar ditt hus, kör din bil, lagar din bil, odlar grönsakerna. Att planera är att sköta sitt land själv, men vi är uppvuxna med att någon annan ska göra jobbet åt oss. Den islamiska litteraturen säger inget om produktion och tillverkning, den talar bara om handel vilket ses som något ädelt. Skolväsendet försöker inte ändra på det. De har uppfostrat oss att förakta allt kroppsarbete.’
De styrande köper lojalitet av undersåtarna, upprepar Hammargren med skärpa. Detta är ’samhällskontraktet’: du behöver inte arbeta, du får bidrag av staten, du betalar inte skatt – så länge du fogar dig och håller tyst. Den som inte betalar skatt kan inte heller kräva representation i statsstyret, eller kräva något som staten inte är beredd att ge. ’Skatt är ett medel att driva fram krav på demokrati’, säger en klok ung kvinna till författaren. ”
För sjunde året delade Wendelas Vänner igår ut Wendelapriset för bästa socialreportage. Arne Ruth, Dagens Nyheters tidigare chefredaktör, delade ut priset och ledde sedan efter mingel ett panelsamtal med pristagarna Susanne Lundin och Negra Efendić, som vardera fick 25.000 kronor. Läs mer under menyn Wendelapriset.
Carola Broms och dottern Susanne Broms kom på besök till lördagsvisningen i Wendelas Hus den 14 juni 2014. Ami tog emot och visade museet för Susanne. Mamma Carola, som hade svårt att gå i trappor, fick i stället en pratstund med Per Eric. Carola och Susanne är ättlingar efter Lars Hiertas dotter Bertha och hennes man Pontus Kleman. Carola deltog i 200-årsfirandet av Lars Hierta på Spökslottet där Ami och Per Eric berättade om Hierta.
Trevligt besök denna soliga lördag.
I dag den 18 april, är det på dagen 150 år sedan Danmark förlorade kampen om Schlesvig mot Preussen. Då stod det stora slaget om Dybböls skansar. Om detta har vi kunnat läsa i gårdagens streckare i Svenska Dagbladet och lyssnat på i Vetenskapsradion Historia i P1. Danska TV har gjort en ny påkostad serie, 1864, som kommer till Sverige i höst.
Det kan vara intressant att notera att flera Hebbar var djupt berörda av kriget. Wendela Hebbes dotter Signe Hebbe var firad operasångerska och hade vid den här tiden engagemang på operan i Köpenhamn. Trots kriget sjöngs det på operan. Signe Hebbe har i sina utgivna minnen berättat hur hon i dåtidens ”kungliga” ekipage anlände till teatern just den 18 april och fann den vanliga affischen överklistrad med en röd med texten ”Dybböl falden”. Inga Lewenhaupt, Signe Hebbes hävdatecknare med avhandlingen Signe Hebbe. Skådespelerska.Operasångerska. Pedagog från 1988 har utförligt skildrat omständigheterna för Signe Hebbe under hennes Köpenhamnsengagemang dessa år.
Signes storasyster Fanny var gift i Köpenhamn med Peter Vedel. Han var hög tjänsteman vid det danska utrikesdepartementet, senare den högste. Clemens Hebbe, Fannys och Signes far och Wendelas förrymde man for som en skottspole mellan de europeiska hoven på uppdrag av Karl XV, som var djupt engagerad i Skandinavismen. Om Clemens Hebbes spännande liv och engagemang i Skandinavismen vid den här tiden kan man läsa i denna Parnassartikel från 2003.
Både Signe Hebbes Minnen och avhandlingen kan du köpa fördelaktigt av Wendelas Vänner för 100 kronor styck via denna länk.
Här kan du läsa en artikel om Wendela Hebbe av Signe Andersson. Signe är ledamot av styrelsen i Föreningsrådet och vice ordförande i Wendelas Vänner.
http://www.foreningsarkiven.a.se/media/8019/ordnavarda_nr1_2014.pdf
Medlemstidningen ges ut av FSL Föreningsarkiven i Stockholms län.
Så låter rubriken på ett debattinlägg i Länstidningen i Södertälje i dag där författarna Ami Lönnroth och Per Eric Mattsson vill stoppa ett 16-våningshus strax norr om Wendela Hebbes Hus. Läs artikeln här.
http://lt.se/asikter/debatt/1.2354883-sag-nej-till-hoghushybrisen