”Vår konservativa rädsla bör utmanas av våra radikala förhoppningar!”
Magnifik sammanfattning av Mats Svegfors vid diskussionen om dagspressens framtid i samband med utdelning av Wendelapriset 2013 för bästa socialreportage i pressen:
Det är medieforskaren Torbjörn von Krogh som på facebook citerar sin meddebattör Mats Svegfors efter att själv ha deltagit i ett samtal i Wendela Hebbes Hus om hur det ska bli med dagspressen i framtiden. Det är vi många som undrar, inklusive jag själv, gammal dagstidningsjournalist och den som ledde samtalet som följde på utdelningen av årets Wendelapris till journalisterna Johanna Karlsson och David Qviström.
Mats Svegfors, tidigare såväl chefredaktör för Svenska Dagbladet som vd för Sveriges Radio, inte bara avrundade samtalet på sitt eleganta vis. Han inledde det också – med ett tufft budskap: ”Självklart överlever inte papperstidningen!” Något som fick en del icke datoriserade äldre personer i publiken att hicka till. Ingen tidning till morgonkaffet – hur sjutton ska det gå? Men Mats Svegfors viftade obevekligen med sin smartphone och påpekade att det är den lilla manicken, som ryms i en kavajficka eller handväska, som har fått hela medielandskapet att bäva. Allt kan vi göra med den – mejla, smsa, facebooka, googla, ja alla dessa nya verb som ingen skulle begripit ett dyft av för tjugo år sedan.
Det var efter sommaren 1991 som det vände för papperstidningen, påpekade Mats Svegfors. Själv var han då tillträdande chefredaktör för hela Svenska Dagbladet (från att tidigare ha varit dessa politiska redaktör) och efterträdare till tidningsmakaren Bertil Torekull. Då slutade de stora prenumererade tidningarna expandera och började istället krympa såväl upplaga och annonser som antal medarbetare. Och så har det fortgått. Gratistidningarna (t ex Metro) fick stort genomslag, reklam-TV infördes och så kom internet på bred front och slog igenom 1995. Tidningsledningar talade nu längre inte om journalistik och redaktionella frågor, de talade om ekonomi. Och så har det fortsatt.
Jo, höll Mats Svegfors med om. Visst kan man gråta över det. Men det lär inte hjälpa. Papperstidningen kommer inte att överleva. Men den är å andra sidan bara en form för ett innehåll som vi nu i stället kan söka på nätet. Den stora frågan är snarare om det är kvalitetsjournalistiken som människor söker sig till på nätet eller letar efter i sina tv- och radiokanaler.
Provocerad av den dödförklarade papperstidningen blev Helena Giertta, chefredaktör och vd för tidningen Journalisten, som läses av alla Sveriges journalister. Bland annat påpekade hon att det inte alls är gratis att använda mobilen vilket hon menade Svegfors hade velat antyda. Och varför ska tidningsföretagen som tjänar stora summor låta sina medarbetare gratis bjuda på sin journalistik? Kvalitetsjournalistik kostar och det är självklart att man ska ta betalt för den – både som papperstidning och på nätet, betonade hon.
Åke Pettersson, mångårig medarbetare i Sveriges Radio, Malmö med eget medieprogram från 1981 fram till i år, kom med ett uppmuntrande exempel på hur det finns redaktioner som lyckas gå mot strömmen. Ett sånt finns i USA som annars utmärks för en pågående tidningsdöd. Det är den kaliforniska tidningen Orange County Register, nr 20 i storlek av alla USA:s dagtidningar, som var på väg att läggas ned när den förra året köptes upp av en finansiär som nu har dubblat antalet journalister och anställt en rad fotografer – när andra tidningar helt gör sig av med sina fotoredaktioner. Han tar betalt för både papperstidning och nätupplagor. Och efter ett år går den med vinst!
Torbjörn von Krogh, föreståndare för Institutet för mediestudier, Sim(o). bidrog med ett annat amerikanskt exempel; Anrika Washington Post har köpts upp av Jeffrey P. Bezos, ägare till världens största nätbokhandel Amazon.com. Därmed har dess fortsatta existens tryggats. Det finns med andra ord kapitalister som tror på dagspressens framtid – må vara att det blir mer och mer på nätet som vi får umgås med den.
Torbjörn von Krogh påpekade också med stöd av färska siffror att tidningsläsandet fortfarande ligger mycket högt i de nordiska länderna om man jämför med södra Europa. Vi kanske är onödigt pessimistiska, vi som med skräck ser våra barns och barnbarns generation ägna sig åt allt annat utom tidningsläsning!
Och så kom då den något tröstande slutrepliken av Mats Svegfors som citerades i ingressen:
”Vår konservativa rädsla bör utmanas av våra radikala förhoppningar!”
Ami Lönnroth sammanfattade samtalet som hon ledde på Wendela Hebbes 205-årsdag den 8 september 2013.
Några reaktioner från publiken:
Caisa Ekstrand undrade hur glesbygdens folk med sparsam tillgång till datorer överhuvudtaget ska kunna få tillgång till nyhetsflödet.
Per Tärnfors, själv 65+, påpekade att han inte läser dagstidningar sen sex – sju år tillbaka. Han hittar sin information på nätet på andra sätt.
Peder Edström undrade om svenska skolelevers sjunkande läsförmåga kan vara en förklaring till de sjunkande läsarsiffrorna.
Kristina Mattsson, medlem i Wendelajuryn och Wendelapristagare 2011 påpekade att det finns värdefull journalistik i tryckt periodisk press och tog som exempel reportagetidskriften Filter, vars grundare och redaktör Mattias Göransson satt bredvid henne i salen. Även han är medlem i vår jury. En enig panel höll med om att Filter är en tidskrift av hög kvalitet – och nej, den går inte att läsa på nätet!
Sören Larsson, journalistveteran, 80+, som regelbundet publicerar sina minireportage på facebook, påpekade med eftertryck att det krävs att man ger sig ut bland folk på gator och torg och talar med dem i verkligheten om det ska bli någon levande journalistik. Det duger inte att gå omkring avstängd från världen med proppar i öronen eller slå en signal från sin redaktion för att åstadkomma god journalistik!
Dagen efter seminariet kom på facebook Sören Larssons tack för senast som vi inte kan låta bli att publicera:”Hjärtligt tack för ett härligt möte. Ni har en fascinerande förmåga att kombinera trivsel och meningsfullhet. När jag gick till tåget tänkte jag att det är väl så här deltagarna i ett frälsningsmöte känner sig. Och så tänkte jag på Ordet. Och sedan på den handfasthet som ni har i kampen för den goda journalistiken. Jag är full av beundran och tacksamhet.”
