Strålande föredrag av Barbro Westerholm

Ett fullsatt Wendelas Hus lyssnade på Barbro, som gav oss alla mycket att fundera på. Ami Lönnroth hälsade välkommen och  ledde frågestunden efter föredraget. Den blev livlig vilket också framgår av Amis reflektioner efter föredraget. Hennes rubrik är:
Vem vill bli kallad vissnad, åldrad, mossig? Barbro Westerholm lanserar en motbild. Hela Amis text kan läsas i denna pdf (Amis inlägg) eller som text efter bildsvepet.

Jag skickar denna länk till de i publiken som jag har mailadresser till. Kommentera gärna Barbros föredrag och Amis inlägg I kommentarsrutan här nedan.
Per Eric M.

Foto Birger Svanteson 3 6 7 4 5 2

Vem vill bli kallad vissnad, åldrad, mossig? Barbro Westerholm lanserar en motbild. Av Ami Lönnroth

Årsrik – det är det ord Barbro Westerholm föredrar framför de synonymer som hon en gång upptäckte när hon letade efter ett roligare ord än ”gammal” eller ”pensionär”. Idel negativa beskrivningar. ”Vissnad” hörde till de bättre.  Och när jag nu googlar på synonymer till gammal hittar jag t ex dessa: åldrad, utlevad, kraftlös, orkeslös, utsliten, förlegad, föråldrad, ålderdomlig, otidsenlig, mossig, mossbelupen, mångårig, möglig.

Nej ordet ”årsrik” fanns förstås inte med. Det är ett ord Barbro Westerholm lanserade i senaste valrörelsen efter att ha hört det av en läkarkollega i Värmland. Konsekvent använde hon detta ord vid sitt föredrag i Wendelahuset den 29 november för en publik bestående av just årsrika.

Barbro Westerholm som sitter i riksdagen för Liberalerna (det nyligen omdöpta Folkpartiet) är äldst av de nio riksdagsledamöter som är 65+  – de utgör 2,5 procent av ledamöterna. Om de verkligen skulle representera alla landets ålderspensionärer –  cirka 25 procent av valmanskåren – borde de vara tio gånger så många. Nog säger den obalansen något om synen på äldre människor i samhället! Detta trots att vi lever allt längre och friskare liv och blir väl över 80 år i snitt.  ”Egentligen är det bara de två sista åren som vi ska undvika”, sade Barbro Westerholm med ett citat av någon skämtsam åldersforskare.

Visst kan det behövas ett ord som antyder att det bland oss nästan 2 miljoner ålderspensionärer finns erfarenhet, bredd och kunskap som både samhället och vi själva kan ha glädje av.  Just de kvaliteterna som vår talare i söndags själv besitter i stort mått.

Därmed inte sagt att alla vi årsrika har samma erfarenhet, bredd eller kunskap. Tvärtom! Vi blir faktiskt bara mer olika våra jämnåriga ju äldre vi blir. En årskull nyfödda är betydligt mer lika varandra än de kommer att vara om femtio, sextio, sjuttio år. Det påpekandet av Barbro Westerholm borde väl vara en självklarhet men är det inte.  När vi lämnat yrkeslivet buntas vi ihop till en oformlig klump som samhället ska hantera.  Det numera berömda uttrycket ”köttberg”, en gång yttrat av Pär Nuder när han var finansminister, är en illustration till ålderstänkandet och har i höst använts med medveten ironi av TV-journalisten Claes Elfsberg i serien ”Köttberget checkar ut”.

Barbro Westerholm talade bl a om ”ålderismen”, inte bittert utan mest roat. Som häromdagen när hon som så ofta tog Arlanda Express för att ge sig ut på en av sina många resor som förtroendevald.  Hon sträckte fram sitt klippkort till den unga biljettkontrollanten. Som tittade på det och sen på dess innehavare och utbrast: ”VA! Har DU ett sånt?”  Med den underförstådda innebörden . ”Inte ska en så gammal mänska som du resa omkring här med det strängt upptagna yrkesfolket.”

Barbro Westerholm är en politiker som inte räds tabubelagda ämnen. Hade det inte varit för henne så hade förmodligen inte sjukdomsförklaringen av homosexuella hävts 1979. På den tiden var hon chef för Socialstyrelsen.  Senare kom hon som riksdagsledamot att fortsätta ta strid för de homosexuellas rättigheter och bidrog aktivt till att partnerskapslagen antogs av riksdagen och började gälla 1995. Den avskaffades l maj 2009 när äktenskapslagen blev könsneutral, även det efter het politisk kamp.

Ett annat tabubelagt ämne är döden och döendet.  Nästan ingen politiker vill ta i det. Inte heller många läkare. Men Barbro Westerholm som är både politiker och läkare gör det i olika sammanhang.  Hon menar att det råder beröringsskräck kring sådana frågor. I söndags i Wendelahuset tog hon upp några trådar från den diskussion hon själv deltar i som ledamot av Statens medicinetiska råd.  Hon efterlyser en bred utredning som tar upp frågan om äldre människors rädsla att inte få tillgång till palliativ vård i livets slutskede och hon vill att man talar om den utbredda livsledan.

”En fjärdedel av självmorden sker bland årsrika personer och vi har ingen kunskap alls om dem som väljer att sluta att äta och dricka”.  I många fall handlar det troligen om ett utdraget självmord. Barbro Westerholm tror att livsleda ofta kan härledas till övergången mellan arbete och pensionering. Många får svårt att känna att de kan vara till nytta och glädje för andra.  Vad vi alla behöver är att känna oss behövda.  Så länge vi lever!
Ami Lönnroth

Strålande egoföredrag av Yvonne Hirdman

 

Foto Birger Svanteson. Affischen layoutad av Lotti Walther

Wendelas Vänner vill se en Fristadsförfattare i Södertälje

Nytt domslut bäddar för fler fristadsförfattare. Wendelas Vänners ordförande Per Eric Mattsson skriver debattinlägg. Här är hela texten:

För ett par år sedan motionerade Folkpartiet i Kommunfullmäktige om att även Södertälje med sin stora invandring av människor från hela världen borde få en Fristadsförfattare,  dvs en författare , som är förföljd i sitt hemland och i stort behov av stöd . Det finns ca 40 fristäder i världen, varav dryga 10-talet  i Sverige.  Av förståeliga skäl har motionen ännu inte lett till något resultat,  men nu borde det vara dags. Rättsläget har nu klarnat. Gävle kommun  beslöt att ge en fristad åt en utsatt konstnär. Beslutet överklagades av en politiker, som menade  att detta  låg utanför det kommunala uppdraget.  Han fick rätt i Förvaltningsdomstolen(2014-07-01)  i Sundsvall. Ärendet överklagades och Kammarrätten i Sundsvall gav i våras kommunen rätt (2015-03-25).  Denna dom överklagades inte och har nu vunnit laga kraft. Det är alltså nu helt OK att kommunen bekostar en fristadsförfattare. Även om Kulturrådet bidrar ekonomiskt blir det en utgift för i detta fall Södertälje kommun. Uppehälle och arbetsmöjligheter under en tvåårsperiod skall garanteras.  Förutom själva fristaden är tanken också att denna förföljda kulturperson skall kunna ge ett viktigt bidrag i det politiska och kulturella livet i samhället. Så har också skett i många fall.

Riksdagens Kulturutskott har nyligen behandlat frågan (2014/15:KU 18)  och gjort följande ställningstagande: ”Utskottet vill framhålla yttrandefrihetens stora vikt och anser att yttrandefrihetsfrågor bör ägnas stor uppmärksamhet. Vidare anser utskottet att det är angeläget att Sverige kan bidra med fristäder åt förföljda författare och konstnärer.”

Nog skulle vi med gemensamma krafter i Södertälje kunna klara detta utan att den kommunala garantin skall behöva kosta särskilt mycket likvida pengar.  Själv representerar jag Wendela Hebbes Hus i centrala stan.  Nog kan vi tänka oss att ge en stimulerande arbetsplats på dagtid åt en fristadsförfattare. Konstnärskollekivet i vackra Saltskog lär faktiskt ha en tom lägenhet just nu som säkert skulle passa utmärkt. Bättre bo- och arbetsmiljö än dessa båda platser får man leta efter. Staden vimlar av invandrarstyrda näringsställen. Nog skulle en fristadsförfattare kunna få ”carte blanche” till ett antal av dessa.

Genom den nya möjligheten ”gräsrotsfinansiering” borde man kunna få in pengar som kanske rentav skulle räcka till hela projektet.

Det är bara viljan och fantasin som fattas. Finns den?

Nästa år den 2 december fyller den svensk/finska över hela världen uppmärksammade Tryckfrihetsförordningen med offentlighetsprincipen 250 år. Detta kommer att uppmärksammas stort både i Sverige och Finland under hela året inte minst på själva jubileumsdagen.

Vi har ett och ett halvt år på oss. Det borde räcka.

Har du synpunkter på denna debattartikel maila gärna info@wendela.se.

Per Eric Mattsson

Ordf. Wendelas Vänner med Wendela Hebbes Hus.

Bli överraskad och nyfiken över att vi dabbat oss och är illa ute.

Wendelas Vänners medlemstidning har nu varit ute bland medlemmarna i ett par dar, men vi missade att få ut den innan  Ebba Witt-Brattströms program i söndags gick av stapeln. Den omedelbara mailkritiken kom lite av sig när man nu läst tidningen. Nu kan det låta så här från en av våra gamla medlemmar: ”Jag tycker layouten är så proffsig.Noterade några program som jag skall försöka gå på.”

Hela numret kan du läsa här. WendelAvisan nr 55 2015

  • Min ledarsnutt på sidan 2 visar att föreningen är illa ute men försöker vända på kuttingen till något positivt. ”Vi avvaktar och ser tiden an.” slutar snutten.
  • På samma sida ”bannar” vi i all vänlighet medlemmar som inte betalat sin medlemsavgift. I detta bannet (fast skall tolkas lite annorlunda) kan alla övriga som inte kommit på den naturliga och självklara tanken att bli medlemmar i vår förening inkluderas. Gör det nu! På sidan 3 står det hur man gör. Lätt som en plätt men tacksamt och önskvärt just i dessa tider för denna ständigt kämpande förening.
  • På sidan därpå kan du läsa om kvinnan vars hetaste önskan är att uttrycket ”Stå i bredd” nästa år skall finnas i Svenska Akademiens ordlista. Om du tycker detsamma kommentera gärna detta blogginlägg.
  • I numret finns också ett nytt förord till vår nyutgåva av Brita Hebbes klassiska bok från 1974 Wendela – en modern 1800-talskvinna. I denna femte utgåva av boken ingår Ebba Witt- Brattströms förord till tredje utgåvan 1990. Den utgåvan var viktig och hjälpte till att bädda för den fart som vårt husprojekt tog några år senare. Tack Ebba.
  • Även om du läst hela Ronny Ambjörnssons tjocka bok om Ellen Key kan du i detta nummer läsa något viktigt om en vänskap, som det knappast står något om i denna i övrigt utmärkta bok av Ronny Ambjörnsson.
  • På sista sidan står vår programverksamhet. I 17 års tid har vi nu haft ungefär samma programklass på denna sida. Och vill gärna kunna fortsätta på den vägen.
  • Kom på vårt årsmöte den 23 april kl 18. Maila gärna och tala om att ni kommer eller ring 070-6612221.  En känd lokalpolitiker håller i klubban och Birger Svantesons bilder från Gotska Sandön är utsökt vackra. 

 

Thildas kakrecept. Kakfest i Wendelas Hus

Häromdagen hade vi en i hast hopkommen kakfest i Wendelas Hus. Vi, dvs styrelseledamöterna Signe Andersson, Ami Lönnroth och jag Per Eric Mattsson, tog emot Ann-Charlotte Embro, Inger Nilsson-Söderlind och Ingers man Christer Söderlind. Ann-Charlotte och Inger är systrar och dotterdotterdöttrar till Stina, som i sin tur var storasyster till  Thilda Jacobsson, som tjänade hushållerska hos Signe och Wendela Hebbe i 40 år.

Våra tre gäster hade en välfylld korg med kakor bakade efter Thildas recept med sig och vi satt och mumsade dessa delikatesser, drack kaffe och talade om Thilda och Stina. Det var en liten högtidsstund. Åtta recept har översatts till modern svenska och provbakats och alltså nu provsmakats av oss.  Det som blev över överlämnade vi till Jeanette i restaurangen för vidarebefordran till Antoinette Mezher, som ju vid sidan av vår restaurang också driver Torekällbergets Bageri. Med hennes hjälp skall vi se hur vi skall hantera materialet.

Vi fick också några exemplar av den skrift med recepten som man hade gjort i ordning.I denna pdf finns en kopia på en av sidorna i skriften. Thildas Kaffekringlor. Det framgår att det är ett gediget arbete man gjort.

Vi kommer nu närmast att göra i ordning en särskild sida under menyn Hebbarna här på hemsidan, som vi  kommer att kalla Thilda Jacobsson (Wendelas och Signes hushållerska under 40 år). Thilda förekommer nämligen då och då i memoarverk efter Signes elever. Där kommer vi successivt att lägga in foton, berättelser och recept. Sidan finns förresten redan men utan innehåll. Här är länken.

Så får vi se om vi kan hitta på något trevligt till hösten.

PEM

Thildas kakrecept av Inger Nilsson-Söderlind och Ann-Charlotte Embro.
Förord till deras skrift med recept kan läsas här:
Under ett besök hos föreningen Wendelas vänner i Södertälje fick vi en förfrågan om det fanns några recept på bakverk som serverats hos Wendela och Signe Hebbe. Frågan föranleddes av vårt släktskap med Thilda Jakobsson, trotjänarinna och hushållerska hos familjen Hebbe i dryga fyrtio år.

Ja, vi visste att det fanns några handskrivna recept och nu påbörjades försöken att tyda och omvandla mått samt provbaka. De bakverk som här presenteras är dock en liten, liten del av alla de bakverk Thilda hann med genom åren. Vi kan utgå från att det fanns specifika önskemål från såväl Wendela som Signe men vi tror också att Thilda bytte erfarenheter och recept med sin yngre syster Stina. Stina var husmor och trotjänarinna hos grosshandlarfamiljen Friedländer på Strandvägen i Stockholm. Stinas kokbok från 1897 med såväl bak- som matrecept finns bevarad.

I bevarade brev från Signe Hebbe till Thilda talas det om skorpor, pepparkakor och lätta franska bröd. Signe skriver i ett brev daterat 1912 ” Jag storlängtar efter Thildas franska bröd och efter Thilda själv.”

I ett annat brev år 1915 skriver Signe från Helsingborg ”Jag upprepar härmed att du icke behöver besvära Dig med att baka skorpor endast pepparkakor, ty vi har efterhört vid härvarande tull och fått till svar att intet bröd eller skorpor får härifrån utföras.” Det är krig med restriktioner och skorporna som skulle till släkten och familjen Vedel behövde inte bakas. Man kan inte undgå att tänka sig att dessa  skorpor var litet utöver det vanliga eftersom de skulle fraktas genom halva Sverige.

Att Thildas kokkonst och bakverk är omvittnade framgår i Inga Lewenhaupts avhandling om Signe Hebbe. Signe har själv berättat om elever som ” trakterades med godt danskt kaffe, bullar och annat dopp af Thildas fabrikat.”  Anna Norrie, elev till Signe Hebbe har i sin bok ”Kärlek måste vi ha” skrivit följande. ”Ibland fick några av oss äta middag med Signe och Venslan. Borddukningen var enkel och porslinet vackert – där fanns inte något batteri av olika sorters glas framför varje kuvert, men maten man fick var härlig. Trotjänarinnan Thildas matlagningskonst stod på en mycket hög nivå, det serverades två, högst tre rätter plus ett gott glas äkta rödvin som Signe fick från sin svåger i Köpenhamn.”

Receptet på de lätta franska bröden har vi inte funnit men till dags datum är åtta bakverk provbakade och provsmakade. Vi överlämnar med varm hand dessa bakrecept och hoppas att doften av Thildas kakor får sprida sig i Hebbehuset i Södertälje.

Uppsala och Norrtälje i mars 2015

Inger Nilsson-Söderlind och Ann-Charlotte Embro

 

Andra träffen med deltagarna i studiecirkeln Stå i bredd

I kväll träffades medlemmarna i studiecirkeln Stå i bredd efter Ebba Witt Brattströms nya bok med samma namn. Det var andra träffen. Inför denna träff skrev cirkelledaren Ami Lönnroth detta till deltagarna:
Hej allihop!
I morgon kl 18 träffas vi för andra gången. Helena har fått förhinder men jag hoppas att övriga deltagare kommer och att vi får fina samtal kring våra läsupplevelser.
Vi serverar kaffe/te och smörgås (från 17:45) liksom förra gången och inleder sedan med en tillbakablick på vår första träff. Den står Barbro och Sara för – några minuter var. Stafettpinnen
överlämnas till två nya referenter som får vara beredda på att vi väntar till gång 4 med deras referat. Gång 3 (29 mars) kommer ju Ebba Witt-Brattström själv och vårt eftersnack kommer säkerligen
att helt kretsa kring vad hon förmedlat i sin föreläsning.

Före pausen har vi två samtalsinledningar – Gerd talar om “Rapport från en skurhink” av Maja Ekelöf och Solveig talar om “Du människa” av Marit Paulsen. Max en kvart var. Det går bra att göra dem kortare.
Efter pausen inleder Gertrud och jag samtalen – Gertrud har läst “Häxringarna” av Kerstin Ekman och jag “Paradistorg” av Ulla Isaksson.

Den allmänna frågan vi alla kan fundera på är vad det är som gör att dessa böcker kallas “bekännelselitteratur” och skälet till att de senare kom att mötas med sådant förakt – i varje fall hos många, kanske främst manliga, kritiker och litteraturvetare. Ebba skriver ju en del om det.

I ett av dokumenten jag tidigare skickat ut kan ni se sidhänvisningar till de avsnitt där Ebba W-B skriver om de fyra böcker vi tar upp till diskussion i morn. Är det någon som behöver få det skickat igen så säg till.

Det blir roligt att träffa er imorn! Välkomna!
Ami

Bilden nedan togs vid kaffestunden före mötet i Wendelas Hus. Från vänster Lotta Tempelman, Anna Rautio, Gertrud Westerfors, Helena von Hofsten (delvis dold),Mari Garbrand, Barbro Hedlund, Signe Andersson och Ami Lönnroth. Saknas på bilden.Helena Almér, Solveig Hell, Sara Rautio och Ester Rudolfsson Mattsson.

Wendelas Vänner startar studiecirkel kring Ebba Witt Brattströms uppmärksammade bok.

70-talet behöver upprättelse som en litterärt viktig epok, det menar, litteraturprofessorn Ebba Witt Brattström som blev aktiv i kvinnorörelsen som ung Grupp 8. Nu har hon många år senare och efter en lång karriär som forskare och feminist givit ut boken ”Stå i bredd” där hon gör just detta – återupprättar 70-talet och dess förkättrade författare av s k bekännelselitteratur. Vem minns t ex inte Maja Ekelöfs ”Rapport från en skurhink” som en ögonöppnare. Nu ordnar Wendelas Vänner tillsammans med ABF i Södertälje-Nykvarn en studiecirkel kring boken där vi med litteraturens hjälp får arbeta oss igenom kvinnans, skurhinkens, demonstrationens, moderns, äktenskapets – och mannens 70-tal. Cirkelledare blir Ami Lönnroth, journalist och författare som själv blev aktiv i kvinnorörelsen på 70-talet. Vi träffas första gången 26 januari kl 18 – 20:30 , andra gången 23 februari kl 18 – 20:30 och tredje gången, söndagen den 29 mars, då Ebba Witt Brattström själv besöker oss (obs dagen) kl 15 – 17. En fjärde träff kommer vi överens om tillsammans.

Cirkeln är öppen för kvinnor och män i alla åldrar. Vi hoppas på god blandning.

I samverkan med ABF Södertälje Nykvarn.

Pris inklusive kursboken: 450 kronor

Lokal Wendela Hebbes Hus, Vettersgatan 4.

Anmälan snarast och senast den 19 januari till info@wendela.se. Betala ingenting innan du får bekräftelse om deltagande. Deltagarantalet är begränsat. Det är nog risk för överteckning.

 

Release, glögg och hemliga paket. Ett vinnande upplägg

Wendelas Vänner och restaurangen i Wendelas Hus tackade i söndags eftermiddag för året som gått. Föreningen bjöd på glögg. Antoinette Mezher, som i egen regi drivit vår restaurang under hela vår 17-åriga verksamhet, bjöd på lussekatter och pepparkakor och serverade. Föreningen visade upp nyutgåvorna av de båda böckerna ”Wendela – en modern 1800-talskvinna” av Brita Hebbe från 1974 och ”Tidningskungen Lars Johan Hierta  – den förste moderne svensken” från 1996 av Ami Lönnroth och Per Eric Mattsson. Båda med nyskrivna förord.

De hemliga bokpaketen för 20 kronor styck blev en succé. Tunga paket med oftast tre böcker av god kvalitet i varje fick snabbt kunder. Ett tack till Kungälvs bibliotekarier, som kom med tipset och ett tack till Ann Björnander, Karin Bergstedt och Ami Lönnroth, som med fermitet slog in paketen dage före.

Eftersom det är juletid säljer  vi vår sagobok till reapris 50 kronor.

De nygamla böckerna med sina nyskrivna förord  säljs av föreningen i Wendelas Hus eller genom att maila till föreningen.

Det går också bra att handla via www.bokborsen.se (Delsbutiken där).

 

Missa inte David Qviström i Wendela Hebbes Hus på söndag

Vad har vi för människosyn? Det är en fråga som ställdes på sin spets vid valet den 14 september i år. Hur ser vi på våra medmänniskor från andra länder? Desperata människor som flyr undan kriget i Syrien, undan ISIS härjningar i Irak? Hur ser vi på våra invandrade Södertäljebor som bär upp en stor del av vårt lokala arbetsliv? På romerna som tigger utanför Ica och Konsum? Hur ser vi på oss själva?

David Qviström, förra årets Wendelapristagare ställer frågan om människosyn och människovärde i sin hyllade bok ”Nyttiga människor – en reportagebok om migranter, gränser och människosyn” (Natur&Kultur 2014). Söndag den 5 oktober kommer han till Wendela Hebbes Hus och talar om sin bok. Så här presenterar han sin föreläsning:

”Precis som i boken använder jag migrations- och gränspolitiken som ett slags spegel för att beskriva vår människosyn. Jag berättar om några av dem jag skildrat genom åren – papperslösa arbetskraftsinvandrare, gränsvakter, postorderfruar, deporterade, flyktingar i Afrika, Mellanöstern , romer på Balkan”

Kom och lyssna till och samtala med David Qviström om den mest uppfordrande fråga vi kan ställa oss just nu: Vad har vi för människosyn?

Ur recensionerna:

”Qviström berättar om allt han ser och ställer frågor, inte minst till sig själv. Dömer ingen (knappast ens SD), moraliserar ogärna – men släpper aldrig heller själva moralfrågan: vilket är vårt ansvar?” (Lars Linder, Dagens Nyheter)

”Det är helt enkelt förbannat bra. (…) Nyttiga människor är nämligen inte bara ett lysande journalistiskt arbete, utan tränger rakt in i kärnan av vår egen existens.” (Mikael R Karlsson, Borås Tidning)

”Det är lätt att fastna i självförträfflighet när man diskuterar migration, men Qviströmlyckas ställa frågor om moral utan att bli moralist. ” (Marcus Priftis i Svenska Dagbladet)

Spännande och tankeväckande föredrag om Gulfstaterna av Bitte Hammargren

Ami Lönnroth, som introducerade och ledde samtalet med Bitte Hammargren, berättar här om föredraget. Hon slutar med ett citat ur Per Jönssons recension i SvD av boken. Foto Göran Rooth.

När sommaren idag, 21 september, övergick i höst fick Wendelas Vänner besök av författaren och journalisten Bitte Hammargren, en av Sveriges främsta Mellanösternkännare, som berättade fängslande och skrämmande om människoöden i skuggan av politiskt och religiöst förtryck, skildrade i hennes nyutkomna bok ”Gulfen – en framtida krutdurk” (Leopard förlag).

– Tro inte, sade hon, att alla muslimer ställer sig lojala med den oerhört konservativa och förtryckande livsåskådning som en liten religiös grupp i Saudiarabien har lyckats sprida till andra länder med hjälp av sina enorma oljeinkomster.
Ett okunnigt sätt att dra alla muslimer över en kam, som väl tyvärr inte är ovanligt även bland utbildade västerlänningar, fick i hennes föredrag ett välunderbyggt bemötande. Plötsligt stod det klart hur religiös fanatism och global energipolitik hänger ihop, hur de mest rabiata förtryckare som Isis och andra extrema grupper kan få hjälp och resurser att beväpna sig av världens mest konservativa regim, den saudiarabiska. Hon talade också om ljusglimtarna hon upptäckt som reporter inifrån detta slutna samhälle, om modiga kvinnoaktivister, bl a 47 kvinnor som gjorde gemensam sak och genomförde en demonstration där de tillsammans körde bil, något som är förbjudet för kvinnor – det enda land i världen som förbjuder det. Naturligtvis blev kvinnorna av med sina jobb och utsattes för svåra repressalier. Men de kämpar vidare ändå. Hon berättade om människorättsaktivister som kämpar för yttrandefrihet och får fängelsestraff på femton år och därtill tusen piskrapp att delas ut i portioner – annars skulle de dö. Och ändå fortsätter deras vänner och familjer att föra kampen vidare.

Nyligen hyllades Bitte Hammargrens bok vid ett seminarium på Utrikespolitiska institutet i Stockholm. En av dem som deltog i samtalet var Per Jönsson som också har recenserat boken i SvD den 28 augusti i år. Härnedan är ett utdrag ut hans recension där han tar upp de inbyggda svagheter Bitte Hammargren pekar på i det samhällsbygge hon skildrar. Den dag oljepengarna sinar – vad händer då med invånarna vars kritik hittills tystats med privilegier som fri sjukvård, fri skola och skattefrihet. Det är då krutdurken kan explodera.

” Varje besökare i Saudiarabien slås omedelbart av att praktiskt taget allt vardagsarbete utförs av utlänningar, utländska gästarbetare – från Asiens fattigaste länder när det gäller grovarbeten, från Europa och USA i mer specialiserade funktioner, som sjukvård och industri. Inte ens en av tio privatanställda är saudiska medborgare. En tredjedel av Saudiarabiens 30 miljoner invånare är utlänningar utan medborgarskap, i Kuwait två tredjedelar, I Qatar nio av tio. Detta har medfört framväxten av en hårt proletariserad, ibland slavliknande, underklass utan några som helst av de sociala rättigheter som saudiska medborgare åtnjuter, visar Hammargren genom många gripande exempel och intervjuer.

Detta stora utländska proletariat är förstås ett problem i sig. Men det allvarligaste dilemmat för Saudiarabien och andra Gulfstater är att undersåtarnas ’arbetsskygghet’ praktiskt taget utesluter att dessa länder ska kunna få igång en dynamisk inhemsk ekonomi som kan ersätta oljeintäkterna när dessa inte längre räcker till. GCC-ländernas befolkningar har vant sig vid att få subventioner och bidrag för ditten och datten hela livet, att inte betala skatt och att slippa arbeta i smutsiga eller fysiskt krävande yrken. Hammargren citerar utförligt en företagare och mångsysslare som själv fruktar att sådana ingrodda attityder kan få katastrofala följder:

’Hur ska vi kunna planera samhällen om utlänningar gör hela jobbet: städar ditt hus, kör din bil, lagar din bil, odlar grönsakerna. Att planera är att sköta sitt land själv, men vi är uppvuxna med att någon annan ska göra jobbet åt oss. Den islamiska litteraturen säger inget om produktion och tillverkning, den talar bara om handel vilket ses som något ädelt. Skolväsendet försöker inte ändra på det. De har uppfostrat oss att förakta allt kroppsarbete.’

De styrande köper lojalitet av undersåtarna, upprepar Hammargren med skärpa. Detta är ’samhällskontraktet’: du behöver inte arbeta, du får bidrag av staten, du betalar inte skatt – så länge du fogar dig och håller tyst. Den som inte betalar skatt kan inte heller kräva representation i statsstyret, eller kräva något som staten inte är beredd att ge. ’Skatt är ett medel att driva fram krav på demokrati’, säger en klok ung kvinna till författaren. ”

Signe Hebbe, Jenny Lind och Christina Nilsson i lustfylld föreställning på Confidencen

Vår vice ordförande i Wendelas Vänner Signe Andersson missar sällan en operaföreställning. Naturligtvis fanns hon på plats när Opera Divine hade föreställning på Confidencen häromveckan. Här är hennes rapport:

En lustfylld eftermiddag för operaälskare bjöd Opera Divine på när de gav sin föreställning Näktergalarna på Confidencen. Det ena bravurnumret följde efter det andra, solon, duetter och ibland trio.Näktergalarna

Caroline Gentele, Jaqueline Miura och Gabriella Lambert-Olsson föreställde Jenny Lind, Christina Nilsson och Signe Hebbe, näktergalarna från Norden.

Näktergalarna 3 Näktergalarna 2

Cecilia Sidenbladh hade skrivit manus, där Sven-Bertil Taube fått en roll som en äldre herre, som drömde sig tillbaka till gångna tider och således träffade de äldre, för länge sedan bortgångna sångerskorna. De kände varandra och Christina och Signe var även konkurrenter, vilket spelades upp på scenen. Vid flygeln Michael Engström.

Men när Opera Divine sjunger tillsammans finns inte plats för osämja. Samstämda, vackra röster med en stor repertoar av kända operastycken och ett sjusärdeles glatt spelhumör kännetecknar trion. Publiken jublade och när konserten avslutades med Casta diva ur Bellinis Norma var åtminstone jag gråtfärdig av lycka.

Lite kvinnohistoria fanns också med. Mannen talar om Christina Nilssons och Jenny Linds fantastiska karriärer och stora gager, som gjorde dem förmögna, och konstaterar sedan torrt: ”Men ni var inte myndiga och ni hade inte rösträtt”.

Signe Hebbe fick uppleva rätten att rösta, vilket jag tror, att hon gjorde.

Jag hoppas, att Divine operatrio återkommer med föreställningen i någon form, så många fler får möjlighet att njuta av den fantastiska spelglädjen och skönsången.

Signe Andersson

Wendelaprisutdelning i strålande höstsol

För sjunde året delade Wendelas Vänner igår ut Wendelapriset för bästa socialreportage. Arne Ruth, Dagens Nyheters tidigare chefredaktör, delade ut priset och ledde sedan efter mingel ett panelsamtal med pristagarna Susanne Lundin och Negra Efendić, som vardera fick 25.000 kronor. Läs mer under menyn Wendelapriset.

Panel 1

I panelen Negra Efendic, Arne Ruth, Ami Lönnroth och Åke Pettersson

Panel 3

I panelen Kerstin Vinterhed, Arne Ruth, Sussanne Lundin och Kristina Mattsson

Lundin
Negra diplom

Wendelapriset till Susanne Lundin och Negra Efendić

Årets Wendelapristagare heter Susanne Lundin och Negra Efendić. De får 25.000 kronor vardera.  Susanne Lundin är författare och professor i etnologi Vid Lunds Universitet. Hon får priset för boken Organ till salu (Natur och Kultur 2014).   Negra Efendić är journalist på Svenska Dagbladet och får priset för sin artikel Eko av hat i Svenska Dagbladet den 2 juni 2013.

Wendelajuryn bestående av Ami Lönnroth (ordförande), Mattias Göransson, Kristina Mattsson, Åke Pettersson och Kerstin Vinterhed ger följande motiveringar till prisen:

Susanne Lundins bok:
Susanne Lundin tar med läsaren på en resa genom den cyniska organhandelns dunkla värld. Vi möter såväl profitörer och fattiga leverantörer av kroppsdelar som de sjuka och desperata mottagarna, de som inte är så olika oss själva. Med detaljrikedom och sakkunskap har hon lyckats väcka en debatt som länge varit nödvändig.

Negra Efendićs artikel:
Negra Efendićs artikel visar att journalister ibland hittar de viktigaste historierna inom sig själva. Hon berättar om sin högstadietid i Huskvarna, där nazister marscherade i korridorerna och hakkors var en lika vanlig syn som kyrkor. 19 år senare besöker hon sin skola igen för att reda ut varför lärare och föräldrar lät det hända – och svaren blir inte de förväntade.

Prisutdelningen äger rum den 7 september kl 14 i Wendela Hebbes Hus i Södertälje. Det är sjunde gången som Wendelapriset delas ut. Läs mer om priset under menyn Wendelapriset.